...Wedding Bells...

Och nu är vi framme vi den finaste dagen i min lilla vegas-följetong. Ja eller den finaste dagen i mitt liv. Det går inte riktigt att beskriva hur bra den här dagen var. Men här får ni lite bilder från den. Många som känner mig tror nog att det var lite av en hemlig plan att vi skulle gifta oss i Vegas. Men nej det var det inte. Vi tummade till och med på att vi inte skulle göra det. Men spontana som vi är så kunde vi inte hålla oss. Ringen inköptes på festivalen för $10 och blommorna köpte jag på macken/snodde från hotellet. I brist på florist så funkar sårtejp alldeles utmärkt och vips så hade jag mig en brudbukett. Jag hade både något lånat, blått, gammalt och nu även något snott...haumm.. jag hur det nu var. Klänningen har jag gjort själv och den tjusiga väskan hittade jag på festivalen dagen innan. Min Riddare var så tjusig i ny hatt och kostym, dog lite varje gång jag såg på honom. Ja, ni ser ju själva, vilken man! Frank Sinatra släng dig i väggen. Lite av en mirakelklänning, såg inte så himla gravid ut hela tiden. Inte ens pastorn som vigde oss trodde att det var bebis på gång. Tobbe och Angelica var urtjusiga vittnen, omedvetet matchade och allt. Då var det dags att åka.. Chuck väntade på oss med en vit limo...flott värre. Hann inte riktigt njuta av limofärden, nerverna hade börjat spöka lite nu och både jag och Riddaren fnittrade mest nervöst åt allt. Efter lite pappersarbete så var det dags för den sista bilden som förlovade. Pastorn Belinda väntade vi altaret. Jag trodde nog att en vigsel i Vegas mest skulle vara på skoj..ni vet lite sådär på låtsas. Att ceremonin skulle kännas lika fejk som blommorna i kapellet. Men det var precis tvärt om. Vi hade en helt underbar ceremoni, enkel men med precis det vi ville ha med. Patrik sa så fina löften och jag försökte spontan-hitta-på något lika fint. Vi grät, snyftade och skrattade oss igenom det hela och vi fick säga "I do" och höra hela bröllopstalet på engelska, något som jag alltid  fantiserat om sedan Elizabeth fick sin Mr Darcy.  Snabbt gick det också för vips så var vi ute i solen igen och nu som maka och make. Happy ending!

....ja det var ju inte riktigt slut där, men vi slutar där för den här gången...

Boa

Det har ju mest varit vegas-blabla här på bloggen ett tag och jag har varit hemskt slö på att hitta på andra inlägg. Mitt liv snurrar mest kring examensarbete, kursavslut och den nya personen i magen. Och då finns det inte mycket tid över till annat. 
Jag börjar faktiskt känna mig lite splittrad, helst av allt vill jag bara ligga och kolla på magen. Och jag kan komma på mig själv med att efter en av bebisens gympapass bara sitta och titta på magen eller prata meningslösa ord till den lilla. Men samtidigt så måste jag fixa klar tusen saker till examensarbetet. 
Ja hjärnan må vara på två olika ställen just nu och jag hoppas att jag hinner lappa ihop den innan det är dags att bli mamma. 
Bilden ovan är lite inspiration som jag samlar i min iver att "boa" mig. Tyg och rullbord från ikea och pinstripen från random snygg bil. Det blommiga tyget funderar jag på om det inte skulle funkar väldigt bra som Babynest, tänk att vakna upp i ett hav av blommor. Och vad säger ni skötbord med pinstripes...inte illa va?!

..och tillbaka till Las Vegas...

Här kommer en lite bildbomb från semestern i Las Vegas. Idag känns det verkligen som en evighet sen och jag undrar om det är samma planet som vi bor på. Göteborg visar sitt vanligaste anlete idag, fyra nyanser av grått och jag har huvudvärk...ja ja så är väl livet. Alla dagar kan inte vara toppendagar. Istället drömmer jag mig bort till poolhäng, neonlampor och sjukt bra vintageshopping.

Fel sida

Någon vaknade på fel sida idag. Hemskt obehagligt tyckte nog vi båda, så det var bara att gå upp och försöka skaka ner ungen på rätt ställe. 

...route 66....

Efter att vi fryst häcken av oss i Grand Canyon bestämde vi att det var dags att återvända till värmen. Vi styrde kosan mot Las Vegas igen, men tog den gamla vägen dit. Route 66 går förbi både grottor och indianreservat och allt känns lite som att åka runt i en gammal westenfilm. Så någonstans ute i ingenstans hittade vi denna pärla en kuriosa-mack med alla rostiga prylar man kan tänka sig. Himla fint var det!Det fanns sovande hundar inne vi var inte det första som åkt förbi uppenbarligen. snyggaste väggdekoren och den keligaste åsnan jag någonsin har träffat, inte för att jag träffat så många, men den här var verkligen så söt att man ville ha med den hem. läskigaste skylten ever!

...och så Grand Canyon...

Så var det dags för en av höjdpunkterna på resan, jag och högt upp var det. Helt omöjligt att beskriva eller visa med bilder hur fint det är, Grand Canyon måste upplevas. Det var också kallt, svinkallt, va-faan-var-vi-inte-på-solsemester-kallt! Här posar jag iklädd allt jag hade med mig...det är en svart tubkjol jag har på huvudet...grumft! men det var så fint att man nästan inte brydde sig. lägg märke till avsaknaden av staket :) låten "living on the edge" nynnades flitigt och så lite poserbilder. Kan tillägga att kjolen har jag sytt själv och jag är mycket nöjd. Den funkar som både klänning och kjol och jag kan ha den hela graviditeten ut skulle jag tro.

Som en inpackning för själen

Idag har jag gått till sjön med hunden, konkat möbler ( fast det var mest riddaren som gjorde det), eldat i kakelugn, sorterat flera lådor barndomsminnen, bränt mig i pannan, pussat hund flera gånger än man kan räkna, hittat mitt simborgarmärke, ätit bröllopstårta, lagt blommor på älskade Bonnies grav, sjungit "I baretten svang en fjäder..." för den lille gymnasten i magen. Helt enkelt en underbar dag som en inpackning för själen.

...Hoover dam...

Så då var det dags för roadtrip, första stoppet blev Hoover Dam. Förtjusande läskigt tycker jag.  Det är synd att det inte går att visa i bilder hur himla högt upp man är och hur mycket svindel man får, men stack man ut huvudet över kanten så var inte kräksreflexen långt borta...detta testade jag förstås flera gånger :) Pampigt är nog rätt ord om man ska beskriva Hoover Dam, men när vi gick runt där och beundrade den fina art deco arkitekturen så slog det oss, om man bara byter ut några symboler här och var...jag man behöver inte ens byta ut örnen så skulle det kunna vara ett tyskt nazist monument. Bildspråket är det samma. Sen behöver man ju inte gå in i närmare detalj hur amerikanerna ibland påminner om svunna tiders Tyskland, men lite kusligt var det allt. Efter den promenaden var det hög tid att fylla på energiförrådet med glass  och sedan ge oss ut på vägarna igen. Och vad ska man köra om inte en Mustang! Vilket förövrigt verkade vara den vanligaste hyrbilen i hela Nevada. Ähh tänkte vi, den är ju sjukt kul. Nercabbat körde vi också...även om det kanske var i kallaste laget. Vi styrde kosan mot Grand Canyon, men vi kunde ju inte bara låta Riddaren köra denna fina fullblodare. Här är bildbeviset på att både Angelica   och Tobbe spottade grus. Nästa uppdatering kommer det fina bilder från Grand Canyon, men nu ska jag återgå till skolarbetet som ligger och stirrar på mig.

Las Vegas....

Hej alla! Hoppas ni har en finfin lördag. Själv är jag fortfarande lite trött efter allt resande och gör mitt bästa för att vända tillbaka på dygnet. Utvilad är nog inte rätt ord för att beskriva känslan efter en sådan semester, men guu va kul vi har haft det. Men vi tar det från början.Många flygplan blev det, men trevligast var ändå denna best, världens största passagerarplan och överraskande mycket plats att vanka runt på. Vilket jag var mycket tacksam för. Kan fortfarande tycka att det är otroligt att en så stor metallbit kan flyga. Så här glada/trötta var vi efter tre flyg och många flygplatser. Las Vegas, inget som hindrar dig från att spela på direkten. snart snart framme och det firade vi  med tacos och mexikansk Coca Cola, vad nu skillnaden är.  Vi började semestern med att slappa vid poolen och några av oss skaffade den sedvanliga svenskbrännan...jag vad däremot helt insmord i spf 50 och fick nog inte ens en fräkna på näsan. skönt Sen promenerade vi in till the Strip. Tittade in på lite casino och vankade vidare. Lite svettigt men vi gick nästan hela the Strip...ajaj för en foglossande kvinna kan jag säga men med ett par stapplade sista steg så tog jag mig in till Riviera Casino för att titta på Sin Citys egna rollergirls.  Sjukt roligt att titta på och vi hittade snabbt våra favorittjejer att heja på. Extra kul var att publiken var väldigt uppblandad. Det var att från gamla mormor till nyfödda bebisar och alla verkade ha trevligt. more to come.....

Ville bara säga hej ifrån las vegas. Jag har det otroligt bra och vill mest bara att tiden ska stå stilla. Just nu ligger vi vid poolen och njuter. Palmerna vajar och det är precis lagom varmt. Jag dricker lemonad och har på massvis med solkräm. Imorgon börjar Viva och det ska bli otroligt kul! Puss på er så hörs vi snart