Det här är Karin Johansson, vi har aldrig träffats, men är ändå bekanta.
Allt började då mina föräldrar köpte Karins hus för några år sedan. Då hade Karin redan vandrat vidare och då man inte får ta med sig mycket genom pärleporten, lämnade Karin ett rejält bagage efter sig.
Det spenderades många månader med att sortera och donera sig igenom Karins saker, och det var också mitt första möte med Karin.
Gamla klänningar, de finste underkläderna sparade, mor Helgas kappa och fina dukar. En av Karin klänningar är idag en av min favoriter, HÄR finns den.
Sen var Karin nog lite på den galna sidan på sina äldre dar och skrev besatt ner sitt namn och årtal på allt hon kom åt, även nyhetsnotiser om kalla kriget plitades ner på papperlappar som sedan gömdes.
Detta har gjort att Karins namn återfinns genom hela huset, inskrapat i nymålad fönsterfärg, på undersidan av kökslådor, skärbrädan osv.
När det hörs konstiga ljud i huset så skrattar vi och skyller det på husspöket Karin.
Fram tills i sommar så visste vi inte hur Karin sett ut, det fanns inga fotagrafier kvarlämnade på familjen Johansson. Men så hittade jag dessa fina foton, Karin i finblus och väst.
Några bilder saknas, kanske de bästa, man undrar vem som fick dom, vännerna eller kanske söta pojken.
Sen kan man ju inte låta bli att undra, kommer någon om så där 60-70 år hitta min gammla fotografier och publicera på sin superduperspaceageblogg eller är vi i den digitala tidålderna för alltid förtappade i cyberspace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar