Vi satt och pratade om torn

Gävle har vi passerat för ett tag sedan och solen är på väg ner mot den skarpa kanten av granar vid horisonten. Riddaren sitter jämte mig och pekar ut gamla minnen som vi passerar på väg upp mot fjällen. Var han spelat curling, var bästa kompisen bodde när han var liten och var raggarna brukade hänga. Jag lyssnar samtidigt som jag scannar av omgivningen efter vackra hus. Glimtar av vita knutar och vackra verandor. Men också så mycket fult, tilläggsisolerat, tomma platta fönster och betongpannor syns lite överallt. Men jag använder mig av mina vältränade skygg-lappar. Jag väljer helt enkelt att ställa skärpan på det fina och det fula får vara o fokuserat.Nu pratar riddaren om hus istället, var det jag som ändrade ämnet? Vi sitter och drömmer om det framtida huset. Var ska vi hitta det, kommer man ha råda att rusta det och hur viktigt är det egentligen med originaldetaljer."Ett torn skulle vara fint tycker jag"säger riddaren och jag kan inte annat än hålla med. "Det får gärna vara ett sådan torn som man kan sitta och läsa en bok i" till lägger jag. "Och där vi kan ha massa krukväxter"Plötsligt piper min scanner till, sväng höger här säger jag snabbt till riddaren som kör. Han lyder snällt och undrar nog var jag har sett för loppis-skylt nu. Det brukar annars vara det jag vill svänga av för. Två små högersvängar senare står vi framför huset. Det är väldigt trasigt, men där står det med torn och allt. Med mycket fantasi kan man se hur vackert det har varit en gång i tiden. Nu står det bara och väntar på bättre tider eller en långsam död. Vem ska rädda dig tänker jag? Dörren står öppen och jag kan inte låta bli, jag vill se om det finns något att rädda på insidan av huset. Väl inne ser jag att det inte finns mycket av ett hem kvar, det är mer knarkarkvart än något annat och riddaren står lite oroligt i dörren och undrar om jag verkligen ska gå in så långt. "äh" säger jag och fotar mig uppför trappen. Jag snubblar över restena av en nedriven kakelugn i tornrummet på övervåningen. Här kunde jag ha en riktigt fin läshörna, tänker jag. Fantasin är så vacker, men egentligen står jag i ett smutsigt, ned klottrat och fuktigt rum utan fönster. Jag rycker på axlarna och börjar famla mig nedför trappan. En fantasi är ju just det, en fantasi. Men någon dag kanske. Vi får väl se.Jag stänger dörren efter mig och går till bilen där riddaren redan sitter och väntar.